Åter en ny dag....Natten var tuff, Joel kräkte igen och nu kom det även blod. Jag vaknade snabbt när han skrek på mig.... Joel började gråta och frågade vad som händer med honom....Vad svarar man? Där sitter man på ett sjukhus med sitt älskade barn som är superdålig och ingen vet något. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen, larmet tjuter och efter en kort stund kommer en sköterska. Det var bara att försöka få av Joel sina kläder, tvätta av honom och bädda rent. Dom isolerade oss för säkerhets skull och all tvätt lades i en särskild säck i vår lilla entré. Det betyder att jag får inte gå ut på avdelningen.....Vill jag ha något måste jag trycka på larmet.....
Joel har nu börjat få en medicin till och den är för magen, Nexium. Sköterskorna lurade i honom den med pannkaka o sylt....det är ett pulver och det gick jättebra att blanda med sylt och Joel åt faktiskt med god aptit!
Ronden kom och läkaren undersökte Joel, läkaren har med sig en man från Grekland som också är läkare, vet inte riktigt varför han är här men han är läkare iaf. Han är väldigt intresserad av Joels symtom. Den ordinarie läkaren som är kvinnlig och jag drar inte riktigt jämnt....Hon har bemött oss dåligt från första besöket den 3 mars....Funderar även idag på att skicka hem honom för han ser ju ganska pigg ut.... Ja han gör ju det när han fått Voltaren, hon ser inte honom när han är som sämst och ligger och vrider sig av smärta.
Strax efter ronden gått vidare kommer två nya barnkirurger, det är en äldre man och en yngre kvinna. Dom undersöker Joel och dom säger att dom vill göra en ny undersökning, röntgen och ett nytt ultraljud. Jag ringer Niclas och han skyndar sig in till oss. Dom tidigare lägger Joels Voltaren med 30 min då vi fått tid för röntgen och ul kl 14.00 och denna gången går det mycket bättre eftersom han är smärtfri pga medicinen.
Den kvinnliga läkaren tittade inom när vi kommit tillbaka från Röntgen 2 och säger att han får nog stanna för dom har inte fått svaren än....OK...tack, så snällt av henne....
Morfar, "K" och Nenna (min lillasyster) kom på kvällen och hälsade på oss samt att dom hade tagit med en hel termos med kaffe!!! Joel blev jätteglad och Nenna fick äran att klappa "magis" då han fortfarande har ont.
Klockan blir 22.00 och det är dags för medicinering....Joel somnar gott och jag ligger och slötittar på TVn.... Jag är så rädd för att somna...mådde så dåligt förra natten då jag vaknade av att han kräkte, hade ju lyckats somna ordentligt till slut. Denna natten blev dryg, droppumpen larmar var 5:e minut och när klockan är 02.30 så kopplar dom bort droppet....Vi lyckas slumra lite mellan medicinerna kl 03.00 och 06.00.
/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar